Strax efter att Sverige tagit silver i sitt eget arrangerade fotbolls-VM 1958 föddes jag, närmare bestämt den 2 september (jungfru jovisst).
Under mina första 6 år bodde jag på fyra platser i Norrköping;
Tunnbindaregatan, Nygatan, Smedjegatan och Idrottsgatan och vid 21 års ålder flyttade jag till egen lägenhet på Haga.
Tidigt i livet väcktes mitt intresse för idrott. Det blev fotboll, hockey, bandy, skidor, slalom, bordtennis, tennis och handboll. Ja, nästan allt förutom orientering, vilket jag hatade.
En klasskamrat och jag fuskade i en tävling och blev avslöjade av en lärare med följd att vi hamnade utanför resultatlistan.
Efter ett antal pojkår i Sleipner så hamnade jag i Simonstorps IF och laget vann för första gången en NPS-serie (Norrköpings pojklagsserie) 1973.
Bengt Samuelsson var vår tränare tillika ”extrapappa” och han körde oss till träningar och matcher i sin ljusblå Folkvagn. Han lärde oss disciplin, etik och moral.
”Hilding”, som liknade Hulken i storlek, var lite allt i allo på Skogsvallen. Han kritade planen, tvättade tröjor och skjutsade oss med sin folkvagnsbuss. Där gick det undan! Tur att inte våra föräldrar visste.
Klubben hade en bra inkomstkälla genom sina danser där vi var delaktiga genom att agera parkeringsvakter och stå i korv- och godiskioskerna.
Av detta lag blev det bl a en landslagsspelare och proffs, ett språkrör för miljöpartiet, en möbelförsäljare, en sportjournalist och flera egenföretagare.
Simonstorps IF 12-14 årslag
Bakre raden från vänster:
Bengt Samuelsson, Bo Friberg, Göran Rosenqvist, Ulf Persson, Mikael Lindeberg, Kjell Pettersson, Peter Lönn, jag, Gunnar Hagberg.
Främre raden från vänster:
Stefan Andersson, Conny Lang, Mats Hammarström, Per-Olof Martinsson, Tomas Olsson, Conny Andersson och Peter Österqvist.
Denna bild av Ralf Edström och Peter Dahlqvist när de spelade i PSV Eindhoven tog jag under ett av våra träningsläger i Holland. Vi fick vara med under ett träningspass och även se matchen som de spelade samma kväll mot FC Den Haag. På väg hem till Sverige stannade vi i Munchen och såg en finalmatch i Europacupen mellan Borussia Munchen Gladbach och Juventus.
Fotboll blev det mest dominerande, följt av ishockey.
Jag hade en skolkamrat, Jan Ståhlberg, som bodde granne med Gunnar Nordahl, dåvarande tränare för IFK Norrköping.
Jag och Janne fick åka med Gunnar i hans SAAB V4 (tror att det var en sådan bil) till Idrottsparken för att agera bollkallar under träningarna.
Men det bästa vi visste var att sitta i omklädningsrummet och lyssna på när Ove Kindvall, Ulf Hultberg, Örjan Martinsson, Christer Hult och Roland Pressfelt slängde käft med varandra.
Jag spelade aldrig själv i IFK Norrköping, vilket jag drömde om. En annan klasskompis, Peter Barklund, drog med mig till Högalund där IK Sleipner hade ungdomsträning.
Ledarna hette Uno, Harry Ferin och Zäta - som även var domare.
Fri-idrottsträning blev det däremot i IFK Norrköpings regi, ishockey i Nais och pingisträning med Norco.
Jag provade även på ridsport i Hagebystallet och på Bjällbrunna gård.
När det gäller fotboll har jag representerat Sleipner, Simonstorp, Skärblacka, Ramunder och efter flytt till Mora – Färnäs och Öna SK.
I Mora fick jag en förfrågan om att bli ungdomstränare inom hockey TEAM 83 Mora IK vilket jag höll på med i 7 år. Jag hade även ett uppdrag i ungdomssektionens styrelse.
Efter grundskolan hade jag för avsikt att utbilda mig till gymnastiklärare. Men bara två veckor före gymnasiestarten 1974 fick jag ett erbjudande om att ta över en kompis jobb som affärsbiträde i en ICA-butik då han själv skulle omskola sig till snickare.
Jag tänkte att gymnasiet kan jag läsa in senare och tackade ja till jobbet.
Efter sex år på ICA med sena kvällar och många lördagar hade jag fått nog av affärstider och såg fram emot att äntligen få starta vägen mot gymnastiklärarmålet.
Jag läste social linje på komvux men lusten att läsa svalnade och då visste jag inte riktigt vilken väg som var min.
Efter en kort period som representant för Electrolux dammsugare och ett halvår som lärarassistent på fordon- och verkstadsgymnasiet i Norrköping fick jag arbete som kontrollant på en plastfabrik i Söderköping. I sex år fick jag där utveckla mitt intresse för kvalitetsfrågor.
År 1989 flyttade hela familjen till Mora och jag började mitt nya jobb som kvalitetschef på FM Mattson.
Efter tio lärorika år hade jag uppnått mitt eget individuella mål - ett kvalitets/miljöcertifierat ledningssystem. Därmed var det dags att göra något nytt.
Jag sökte som extern revisor till SEMKO DEKRA Certification och de ville anställa mig med placering i Stockholm. Jag tackade nej och frågade om de inte var intresserade av ett regionkontor i Mora istället och det var de. Kontoret flyttade jag sedan med mig till Falun.
Efter 4,5 år på SEMKO Dekra blev jag erbjuden en konsulttjänst på ett lokalt företag i Falun, Ferneruds.
Där blev jag kvar i två år innan jag 2006 blev jag min egen herre på heltid.
Cirkeln är nu sluten sedan jag flyttat tillbaka till Norrköping.
